2018-05-04
Bedford-Stuyvesant, eller Bed Stuy som de lokala säger, är ett område i stadsdelen Brooklyn, New York. Ett område som går igenom många förändringar. Historiskt sätt, flyttade många svarta amerikaner från Harlem och bosatte sig i Bed Stuy. Ca 70% är svarta, 15% är den spansktalande befolkningen och ca 10% är vita. De klassiska “brownstones” lägenheterna hittas här. Dessa lägenheter är eftertraktade och hyrorna höjs vilket gör att området genomgår gentrifiering. Fler välbärgade vita flyttar in vilket leder till att den svarta befolkningen från arbetarklassen måste flytta ut. Och då har vi kvar “The projects”, det som skulle kunna kallas miljonprogramsområde i Sverige.
UCM träffar Mrs. Collony plus andra lärare och fortbildning i metoden lösningsfokus. Mrs. Collony har bott i Bed Stuy sen födseln. Hon är förskolelärare i den så kallade fattigare delen och har jobbat i området sedan 1982. Mrs. Collony bjuder in till hennes klassrum och visar runt. Hon vänder sig till barnen och säger:
“Barnen, säg hej till Mr. Popoola. Han kommer från Sverige och ska vara med oss idag.”
“Heeeej Mr. Popoola!!!!”
Ett nyfiket barn räcker upp handen och frågar: “Finns det svarta i Sverige? Är Jultomten från Sverige? Är polisen snäll mot svarta i Sverige?”
Mrs. Collony berättar vid rasten att barnen utsätts för samhällsproblematik i alldeles för tidig ålder. “De reflekterar över sin hudfärg väldigt tidigt här. Vårt land är uppdelat i svart eller vitt. Deras äldre bröder, pappor, farbröder har blivit fängslade eller haft konflikter med polisen och många fall även har barnen blivit av med familjemedlemmar pga att polisen skjutit dem. Många barn är oroliga över att bli skjutna för att dem just är svarta. Jag vill bara att våra barn ska få vara barn”.
Mrs. Collony ser bekymrad ut samtidigt som passionen lyser genom hennes ögon. Vi pratar tillvägagångssätt, bemötande och metoder. Vi har en genomgång i Lösningsfokus och Mrs Collony är engagerad i varje steg.
“Det är just det här som vi behöver! Fokusera på resurserna”. 
Senare under dagen är det dags för promenad då barnen tränar på växter och natur. Längre ner på gatan står ett par ungdomar och spelar musik från en bil. En av killarna slänger ett papper på marken samtidigt som vi går förbi. Mrs Collony stannar upp… “Jerome Matthews Jr! Plocka upp det genast! Du ser att vi har barn här. Du ska vara en förebild. Har inte du skola? Kl är bara 13!? Var är din lillebror?! Ska du hämta honom eller mamma?”
Killen transformeras till en pojke, plockar upp pappret, stänger av musiken och svarar “Yes ma’am, no ma’am, yes Mrs. Collony, no Mrs. Collony…”
När vi går vidare berättar Mrs Collony om gängen och kriminaliteten i området. Problematiken är stor och misären är större bland familjer utan en pappa med i bilden. Jerome har tyvärr valt en destruktiv väg i livet. “Jerome har jag känt sen han var liten. Älskar honom fortfarande för att jag ser pojken i honom oavsett hur tuff han är”
Mrs. Collony går vidare, vänder sig och frågar: “Hur skötte jag frågorna? Är du stolt? Har jag lärt mig lösningsfokus nu? Jag ställde inte frågan VARFÖR han slängde papper på marken ju…”
Kärlek till världens alla pedagor!
